skip to main |
skip to sidebar
Det här har jag väntat på i lite drygt 15 år. Jag vet inte varför det inte blivit av tidigare, men The Prodigy är, liksom Chemical Brothers, ett band jag bara var tvungen att se. Jag förstod förstås redan innan att storhetstiden är över. Det här skulle jag ha gjort på 90-talet, eller åtminstone tidigt 00-tal. Also known as Leeroy-eran :)
Som jag tidigare skrivit så var bokningarna till årets Hultsfredsfestival inte speciellt aktuella. Om vi tar en titt på The Prodigy så är det, trots nya skivan 2009, inget undantag. Skivan Invaders Must Die är förvisso relativt ny, men inte stekhet. Framför allt så har den inte nått samma popularitet som Fat of The Land. Men håller man festivalgeneralens ord i åtanke så är The Prodigy troligtvis ändå en bra bokning. De vill locka till sig en något äldre publik och ja... jag närmar mig mina 30 :)
Det ska inte stickas under stolen med dessa 40-åriga herrar har mycket att ge fortfarande! Dansen kanske inte är lika energisk och de kanske tar ett extra andetag mellan skriken, men musiken talar sitt tydliga språk. "Fuck them and their law".
Trots regnet och allt, så var det här en speciell spelning för mig. Något magiskt, nostalgiskt... och alldeles alldeles underbart. Nya skivan håller måttet, helt klart. Den ger samma intryck som Experience, deras första skiva.Det skulle inte försvåna mig om Liam, Kieth och Maxin pallar med ytterligare tio år!
Festivalen som dog och återuppstått. Kanske för att nästa år dö igen... Jag läste att festivalgeneralen Gunnar Lagerman är nöjd med festivalen. De har nått 10.000 besökare, men det känns mer som 5.000, tyvärr. Regnet gör at folk väljer att stanna i tälten. 
Men oavsett publikantal och dåligt väder, så måste jag ändå hålla med Frej Larsson när han tackar FKP Scorpio för att de faktiskt försöker liva upp den här festivalen. Festivalgeneralen Gunnar, som också var med och grundande Hultsfredsfestivalen 1986, har berättat att det inte är utan ett långsiktigt engagemang har ger sig in i detta återupplivningsförsök. Det tyska bolaget Scorpio räknade alltså med att gå i förlust i år.
Enligt honom ska de försöka locka en äldre publik i år, men min första tanke när jag såg line-upen av "has beens" var att man ville snåla med gager. Det blir nog väldigt svårt att locka en äldre publik, tänker jag när jag står ensam på den fina bryggan och tittar ut över Hulingen och fotar någon sorts event-kula ute i sjön.Jag har bilder från The Prodigy och Suede igår att lägga, upp... Men först, Johnossi!
Dans Dakars lätt bästa spelning, TRENTEMØLLER, en sådan där magisk spelning. Anders Trentemøller och hans soundsystem gav den där perfekta känslan av klubbmusik och live-spelning. Parallellerna kan ju dras med LCD Soundsystem, även fast Anders själv inte sjunger förstås. Riktigt bra spelning!
Electroduon Fuck Our Ordinary Lives skulle ha spelat på Arvikafestivalen, men jag kan trösta er med att de ska spela på Emmabodafestivalen!
Arvikafestivalen går alltså i graven... För andra gången. Det här året får vi inte se festivalens 20-årsjubileum, men jag är inte så säker på att det är det sista vi sett av Arvikafestivalen.När tusentals människor vallfärdar till en liten kommun som Arvika, så skapar det möjligheter. Att festivalen är en stor förlust för Arvika kommun råder det inga tvivel om. Visst, ett par tusen ungdomar kanske inte är den köpstarkaste turistgruppen man kan få till en kommun, men inte att ignorera. Det har exempelvis satsats på arrangörsutbildningar, där arrangörsföreningen Galaxen samarbetat med kommunen.Jag har ju redan tidigare konstaterat att vi har för många festivaler i Sverige. Någon måste gå. I år var det en tydlig kamp mellan Arvikafestivalen och Hultsfredsfestivalen som lagts på samma datum. Även arrangören Rockparty som driver Hultsfredsfestivalen gick i konkurrs förra året, men blev uppköpta av det tyska bolaget FKP Scorpio. En var helt enkelt tvungen att försvinna, eller?Arvikafestivalen gjorde ett tappert försök. De valde att nischa sig ännu mer åt den elektroniska dansmusiken. Ett smart drag när man ser konkurrenten i vitögat, men tydligen inte tillräckligt. Själv misstänker jag att det är mycket svårt att vända en annalkande konkurrs. När nyheten väl är ute så blir besökarna försiktiga. Det skapas en misstro och man väntar längre med att köpa biljetter. Det krävs större akter för att locka till sig folk... och framför allt krävs det att vänners vänner åker dit. Folk går dit folk går. Ett sorts utelivets lemmeltåg. När nyheten om att en festival går dåligt så kanske det redan är kört.Årets line-up var dessvärre inte speciellt stark. Jag såg främst fram emot att se Aphex Twin. Men i övrigt var det inga riktigt stora akter.Arvikafestivalen var min första festival. Den har ett speciellt ställe i mitt hjärta. Vi är många som har fantastiska minnen från festivalen. Låt oss tänka på dem om festivalen återuppstår och köpa biljetterna i tid.
Ärligt talat blev Chrystal Castles en riktig besvikelse. För det första lät det helt enkelt inte bra... och visst, Ethans musik är ju faktiskt skränig. (känner mig sjukt gammal när jag skriver det, men personligen gillar jag bara ett par låtar). För det andra så var upplevelsen mycket bättre på Emmaboda, förmodligen för att det var mörkt ute.I övrigt verkar Dans Dakar som en riktigt härlig endagsfestival. Två scener och ett jättemysigt uppblåst danstält. En riktig techno dome!
Dans Dakar inleds med lite skönt häng i Vitabergsparken på Södermalm. Träffade lite gamla bekanta och lyssnade på skördetröskor i boomboxen. Visst, jag missade band som Maskinen, men jag har skrivit om dem så många gånger tidigare. Kom på att jag inte hade någon systemkamera med mig, men jag hoppas att ni tycker att bilderna blir ok ändå. Nästa gång ska jag se till så att jag har en systemkamera med teleobjektiv. Nu är jag riktigt taggad inför kvällen på universitetsområdet.
